1

Tråd: Hur hittar du tid och energi Jesper?!

Jag har läst en del på din blogg, och konstaterat att du inte bara kan lite om mycket inom datavärlden ..utan du kan faktiskt MYCKET om mycket - i typ ALLT.
Googlade ditt namn och såg att du även kämpar i miljöfrågor. Samt att du har ett politiskt engagemang, och även jobbar som lärare. Men på nått sätt finner du ändå utrymme till nöjen. Exempelvis att skapa musik, bli en gud inom datorer och gå på retrogaming events ...och säkert en massa andra evenemang i vilt skilda kategorier också.

Själv upplevde jag att min hjärna suksessivt slutade fungera under perioden mellan 20-25 års ålder.
En gång i tiden kunde jag exempelvis ta mej en helg till att leka med 3dstudio max och lära mej såpass mycket att jag kunde kalla mej duglig, utan känna mej speciellt vilse i programmet. Varför jag tar ett sådant difust exempel är just för att sedan kanske ja inte rörde programmet på 2 år men likt förbannat så satt 95% av kunskapen kvar i huvet till nästa gång jag skulle pyssla med det. Tycker det var så med allt ja upplevde innan "jag blev gammal". Det kunde gälla precis vad som helst, som att inte "kunna" glömma handlingen i en film man sett en enda gång - samt komma ihåg var man såg den, i vilket sällskap, och även andra aktiviter som skedde samma dag. Hjärnan gick helt enkelt på högvarv från att man vaknade på morgonen tills man gick o la sej på kvällen/natten och var tvungen att tänka och grubbla sej till sömns.
Jag minns att det var kul att programmera under kvällen, för att sedan gå och lägga sej o grubbla på algoritmer o ideer i nån timme.
Nu för tiden så är det precis tvärtom - hjärnaktivitet är extremt ansträngande och jag glömmer eller missminner mej i allt precis hela tiden.


Så Jesper - Vad är hemligheten?
Folk säger att storstadsliv är stressigt, men jag tycker att jag själv, o nästan alla andra människor i huvudstaden lever väldigt "ostressiga" liv.
Vi behöver aldrig planera lokaltrafiksresor eftersom bussen/tunnelbanan går typ hela tiden dygnet runt. Vi har "allting" nära till hands och kan egentligen ta det hur lungt som helst.
Ändå blir vi hjärndöda i förtid.

Tror du att miljön du växt upp i har bidragit till din extremt välfungerande hjärna?

Eller kan det ha med kosten att göra? I princip levde jag på kebab, pizza, och andra onyttigheter i flera år efter att ja flyttat hemifrån - vilket kanske har gjort sitt.

Eller är det sjukdomar som gör storstadsbor till dagsländor?
Jag åkte på "nånting" i 20årsåldern som gjort att ja fått blåsor i munnen, fått torra slemhinnor o dåligandedräkt, samt allergier. Känner mej inte ensam i det heller för ja tycker att alla storstadsbor verkar bära på massa mysteriska hälsomen som allergier o annat skit. Det räcker med att gå på en tunnelbana så ser man 100 trötta o slitna ögon direkt.


Så vad har du för tankar om detta? Hur gör du för att hitta energi till så mycket, och lever du "hälsosamt"?


PS. ...Jag brukar inte googla främlingars namn, men du har ju verkligen åstadkommit högst imponerande bedrifter.
När en människa kan bli duktig inom ett område så är det imponerande, men du har ju blivit en gud på allt.
Sist jag googlade ett namn var nog när ja googlade "Glamour-kändisen" Kimberly Matula. Delvis av samma anledning - Hon har oxå en energinivå och ett intellekt från en annan planet och ändå så ger hon världens bästa "fan service" på sin facebook sida där hon tar sej tid att dela med sej av bilder och ger videosvar på frågor, och är hur glad och hjärtligt trevlig som helst. Det är ovanligt nu för tiden med gudomliga skönheter som både har huvet på skaft och har ett naturligt o kärleksfullt beteende mot främlingar - vilket jag tycker hon har.

Dela

2

Sv: Hur hittar du tid och energi Jesper?!

Oj, tack! :-) Och ursäkta att jag dröjt med att svara. Den enda hemligheten är kanske att jag egentligen inte får särskilt mycket gjort längre. Jag har lustigt nog varit stressjuk i drygt något år nu, och vare sig pluggat, jobbat eller varit särskilt aktiv med något annat. Väldigt mycket tid, men väldigt litet energi, med andra ord.

Mina avtryck på nätet kommer mest från en period på några år då jag ägnade enormt mycket tid åt att skriva. Det försöker jag titt som tätt att komma i gång med igen, men det brukar inte gå. Å andra sidan har jag precis lyckats landa ett jobb, så nu kanske jag snart har litet mer än bara styrfart igen. :-)

Vad gäller mitt politiska engagemang är det givetvis inte hemligt, men jag har bestämt att allt propagerande (åtminstone från mitt håll) får lov att ske någon annanstans än på Huggpunkt.

För övrigt har jag flyttat ut på landet från Örebro, eftersom jag inte stod ut med allt brumbrum där inne. Mig passar det definitivt inte med storstäder. Jag har fått för mig att det har med uppväxtmiljön att göra, men det kan uppenbarligen lika gärna slå åt andra hållet, eftersom många som vuxit upp på mindre orter inte verkar stå ut annat än i eller i närheten av storstäder.

"It is a damn poor mind indeed which can't think of at least two ways to spell any word."

Webbplats

Dela

3 Senast ändrad av password (2012-03-15 10:55:08)

Sv: Hur hittar du tid och energi Jesper?!

Usch då, det där låter inte bra.

Om man frågar doktorn om stress-sjuka så får man nog inga bra svar.

Jag hamnade nämligen i nått liknande i 18-20 års åldern - och det sitter i ännu.
Det utspelade sig på flera sätt så att jag inte riktigt fattade vad det var frågan om - men nu i efterhand när symptomen vuxit sig så kraftfulla så känns det som att jag iaf kan förstå lite mer.


Varningstecknena var många:

När det började, så upplevde jag att varje dag bestod av flera toppar och dalar i energiförrådet.
Ena stunden ville jag "bygga en rymdraket" och var hur entusiastisk som helst, och andra stunden var jag utmattad, deppig och hade inte energi till nått - livet kändes meningslöst ...Manodepresivitet?

Ett år senare kom nästa etapp. Då började jag upptäcka att det inte längre var lika kul när kompisar ringde - utan jag blev istället irriterad och tänkte: "Vilket j*vla as som ringer mig 2 gånger på en och samma dag... DET FÅR FAN RÄCKA NU!!!"

Ytterligare nått år senare, så började jag märka att jag inte längre hade lika bra koll på vilka jargonger som gällde i olika vänskapskretsar.
Mot mormor kanske man exempelvis ska ha ett "artigare" beteende än vännerna man känner i förorten, men plötsligt började alla olika beteendemönster smälta ihop till en enda rörig galenskap.

Då kom jag fram till att det måste vara så att jag har för många vänner, vilket "tydligen" förvirrar mig.
Så jag skalade suksessivt ner umgängeskretsen från 30 olika människor till bara dom kanske 5 närmsta.

...Men det räckte tydligen inte...

I nästa steg så blev jag tvungen att sluta använda ICQ och MSN, för det började driva mig till vansinne att snacka skit i timmar. Dom få gångerna jag loggade in så frågade människor "om jag fortfarande lever", och så satt man fast i timmar med skitsnack med ena MSN-kompisen som en stund senare avlöstes med nästa kompis.

Ytterligare några år senare kunde jag konstatera att jag numera hade gett upp precis allting:
Jag har slutat programmera, jobba grafiskt, anta olika projekt, umgås med vänner i olika kretsar (dom får ringa mig, och det är inte säkert att jag svarar), gå på olika evenemang eller krogen. Precis allt känns ansträngande ..och att folk hör av sig, känns mer som jävulskap - när dom egentligen bara vill snacka en stund eller ses. Allt sådant där som tidigare kändes som meningsfulla och roliga aktiviteter var bara jobbigt nu.

Slutligen började huvudet haverera ordentligt. Jag fick nedsatt känsel, syn, hörsel och smaksinne.
Bara en sån sak som att gå till tvättstugan är ett helvete - jag får gå 3 ggr, för att jag glömmer allting. Först tvätten, sen tvättmedlet, och allra sist så kommer jag på att jag inte änns bokat tid.

Ibland kan jag inte logga in på mejlen för att jag glömt lösenordet, vilket är sjukt - eftersom jag använt samma lösenord sedan 1996.
Jag skulle finduka ett bord för nån månad sen. Stod och grubblade i 2 min på vilken hand man har gaffel respektive kniv i. Till slut blev det fel ändå, och en av tjejerna i sällskapet fick poängtera att dukningen var omvänd - Nånting jag har kunnat sen jag var 5 år gammal!

Politik kommer knappt på fråga för mig, eftersom när man har en åsikt så är det bra att man även "kommer ihåg" VARFÖR man har den åsikten ...Det blir lite jobbigt om man ska redovisa sin åsikt så här kortfattat:
"Mitt liv har lärt mig att den här åsikten är bra"
Att jag änns klarar att sköta mitt jobb är ett mirakel. Jag assisterar en revisor med att registrera fakturor och annat jox, vilket kräver nogranhet med siffror. Ytterligare en sak som blivit lidande på senare år - huvudräkning.


Som sagt var, symptomen kom långsamt i början, men sen tog det fart.
Nu kan jag konstatera följande:
Att jag ena stunden hade energi att bygga en rymdraket, och att jag någon timme senare tyckte att allt bara var meningslöst och överväldigande handlade om att jag har olika kapacitet olika stunder på dygnet. Om jag startar ett avancerat programmeringsprojekt just nu, så kommer samma projekt att göra mig deprimerad när hjärnkapaciteten sänks vissa stunder på dygnet.
Samma sak gäller planering med vänner. Det jag planerar nu kanske kommer kännas för mycket under såna stunder när jag är sänkt och inte har samma kapacitet.

Vad felet beror på vet jag inte, men jag tror inte på stress.
Det är snarare stressen som orsakas av att man anpassar sitt liv efter den nivån man "just nu" klarar av - men när man en stund senare inte har samma kapacitet ...Ja - då blir man stressad.


Det enda jag upptäckt som fungerar som botemedel för mig är följande:
* undvika onyttigheter ...fel kost kan definitivt sänka mig.
* undvika konstiga sovrutiner ...jag kan mitt på dan drabbas av extrem sömnighet, men då har jag vissa år misshandlat kroppen med riktigt dåliga sovrutiner.
* UNDVIKA DATOR!!! ...När jag till slut blivit helt förstörd i huvudet, så gav jag upp datorn helt en tid. Jag började plugga trädgård för att få röra på mig mer, plus att jag levde helt utan dator i över en månad... Och plötsligt började hjärnan funka 10 ggr bättre. Tyvärr så är datorn såpass rolig att jag skaffade dator igen, och började hålla mig själv i schack igen.

Men man kan inte skylla allt på datorn... Det måste vara nått mer som är i görningen när man numera är på mindre än 1% av den kapaciteten man en gång haft.


Förresten appropå det du skrev att många flyttar från byn till storstan.
Såna har jag sett många av - och man kan identifiera dom direkt. Nu senast när jag käkade på Max i Kista galleria.
Två av tjejerna bakom kassan hade skarpa ögon, fin hud och var dösnygga. När jag frågade den ena så var hon självklart lantistjej. Men jag ger dom max 3-5 år och sen kommer dom se lika slitna ut som alla andra här i Stockholm. Det är iaf så det blivit med alla andra jag kännt/sett som kommit hit utifrån.


Jag hoppas verkligen inte du är i förstadiet till det jag upplever just nu, för då är det jävligt mycket som du kommer få ge upp, och det finns ingen belöning i att ge upp vänskaper eller aktiviteter i livet heller.
Möjligvis att om man trappar ner på datoranvändning så kommer en del energi och klartänkthet tillbaka.


PS. Grattis till jobbet! Hoppas du har viss möjlighet att anpassa antalet arbetsdagar i veckan :-)

Dela

4

Sv: Hur hittar du tid och energi Jesper?!

password skrev:

Förresten appropå det du skrev att många flyttar från byn till storstan.
Såna har jag sett många av - och man kan identifiera dom direkt. Nu senast när jag käkade på Max i Kista galleria. Två av tjejerna bakom kassan hade skarpa ögon, fin hud och var dösnygga. När jag frågade den ena så var hon självklart lantistjej. Men jag ger dom max 3-5 år och sen kommer dom se lika slitna ut som alla andra här i Stockholm.

Du e la go! xD

Dela